Dop

Vi velade mycket om hur vi skulle göra med dop. Eftersom det var svårt att veta hur Hugos tillstånd skulle utvecklas så var det svårt att planera något. Vad vi än bestämde oss för så skulle det ju inte riktigt bli som ett vanligt dop. Till slut bestämde vi oss för att ha dopet ungefär som vi planerade det innan diagnosen, fast bara tillsammans med vår närmaste familj.

Som tur var fick vi jättemycket hjälp med att fixa mat och fika. Prästen hade förberett en kort men väldigt fin ceremoni. Hugo var lugn nästan hela tiden. Det var troligtvis första gången som ett 200-pack sugrör spelat en central roll i en dopceremoni. Det viktigaste var ändå att Hugo mådde bra. Vädret var ju jättefint dessutom.

Vi tackar alla för att ni var med och firade Hugo